Funktionella och dissociativa neurologiska symptom - en patientguide

 

Hemi

Har jag fått fel diagnos?

Patienter med funktionella/dissociativa symptom är ofta oroliga att de har fått

fel diagnos. Särskilt med tanke på att det inte finns någon bildundersökning

eller blodprov som kan fastställa diagnosen.

 

Det finns flera hundra neurologiska sjukdomar och tillstånd. De allra vanligaste är:

 

• Stroke

• Epilepsi

• Migrän

• Spänningshuvudvärk

• Funktionella / dissociativa symptom

• Multipel skleros

• Hjärntumör

• Parkinsons sjukdom

• Myastenia gravis

• Motorneuronsjukdom (även kallad Amyotrofisk lateral skleros, ALS)

• Perifer neuropati

• Kompression av nervrot eller ryggmärg

    (av diskbråck eller andra förändringar i ryggraden)

 

Samtidigt finns det endast ett begränsat antal neurologiska symptom.

De vanligaste är:

 

• Huvudvärk

• Svaghet

• Känselsymptom (domningar, stickningar, etc)

• Medvetanderubbning

• Minnesnedsättning / Kognitiva symptom

• Talproblem

• Sväljningsproblem

• Yrsel

• Synsymptom – nedsatt syn, dubbelseende

• Smärta i nacke, rygg och armar / ben

• Skakningar, ryckningar, kramper och sammandragningar

• Symptom från blåsa och tarm

 

Med ett så begränsat antal möjliga neurologiska symptom, blir det ganska lätt för någon med fler symptom än ett, att börja fundera på om de har en av de vanliga eller ovanliga neurologiska sjukdomarna.

 

Den här sajten har inte ambitionen att förklara hur en neurolog kommer fram till dessa olika diagnoser. Listan ovan är till för att betona att neurologer är mycket välbekanta med både de sjukdomar som du eller dina anhöriga kan oroas av, och de symptom som du upplever.

 

Det kan verka märkligt att se funktionella / dissociativa symptom stå så högt upp på listan, med tanke på hur få människor som har hört talas om dem. Faktum är att ca 15 % av alla patienter som undersöks för första gången på neurologiska läkarmottagningar i Storbritannien (där detta är väl studerat) har symptom som diagnostiseras som funktionella eller dissociativa.

 

Om din neurolog har konstaterat att du har funktionella eller dissociativa symptom, är det troligt att det finns goda skäl till detta. Det bör finnas positiva (konkreta) fynd som talar för detta vid läkarundersökningen, d v s inte bara att bildundersökningarna och labproverna är normala. Läs mer här om positiva (konkreta) tecken på funktionell svaghet, funktionell känselrubbning och dissociativa krampanfall.

 

På samma sätt som neurologer diagnostiserar Parkinsons sjukdom, migrän och epilepsi med hjälp av en detaljerad intervju och en kroppsundersökning (utan att det krävs röntgen eller prover), så kan även funkionella och dissociativa symptom diagnostiseras.

 

Det kan bli svårare när en patient har en tidigare känd neurologisk sjukdom (som t.ex. multipel skleros) och samtidigt har tydliga tecken på funktionella symptom (såsom funktionell svaghet). Hos en del personer kan det faktum att de har en neurologisk sjukdom faktiskt utlösa utvecklingen av funktionella symptom, vilket neurologer bör vara uppmärksamma på. Detta är ofta anledningen till att bildundersökningar och labanalyser utförs även om den funktionella / dissociativa diagnosen ter sig uppenbar vid läkarbesöket. En del patienter kan ha två diagnoser – en neurologisk sjukdom och därtill pålagrade funktionella symptom. Till exempel har omkring 10 % av individer med dissociativa krampanfall även sjukdomen epilepsi (även om 90 % alltså inte har det).

 

Det har gjorts studier över tid av hur ofta neurologer ställer felaktig diagnos. Betryggande nog är dessa samstämmiga (under de senaste 30-40 åren) i att andelen patienter hos vilka diagnosen senare visar sig vara felaktig ligger kring 5 %. Diagrammet till höger grundar sig på 27 studier och ca 1500 patienter som man har följt över i genomsnitt 5 år. Man kan se att diagnostiken har blivit alltmer precis.

 

En andel av felaktiga diagnoser på 5 % kan verka hög, men förvånande nog är denna siffra lägre än för andelen patienter som felaktigt diagnostiseras med epilepsi, multipel skleros och jämförbar med andelen av dem som felaktigt får beskedet att de har motorneuronsjukdom (ALS).

 

Dessa undersökningar visar att det är ungefär lika vanligt att en neurologisk sjukdom blir felaktigt diagnostiserad som funktionella / dissociativa symptom, som vice versa!

 

Sammanfattningsvis

 

Alla läkare, oftast neurologer, som ställer diagnosen funktionella eller dissociativa symptom, bör vara mycket väl bekanta med de neurologiska sjukdomar som symptomen kan stå för och med de positiva (konkreta) kliniska kännetecknen hos funktionella symptom. Även i dessa fall kommer de ibland att ha fel, men inte oftare än vid andra neurologiska diagnoser.

Misdiagnosis

Denna studie sammanställde flera tidigare gjorda studier som undersökte hur ofta läkare felaktigt ställde diagnosen funktionella neurologiska symptom. Andelen felaktiga diagnoser har legat kring 5 % sedan 1970. Detta är på samma nivå som för genomsnittet av neurologiska sjukdomar. (Stone et al BMJ. 2005; 331: 989;doi:10.

1136/bmj.38628.466898.55