Funktionella och dissociativa neurologiska symptom - en patientguide

Hemi

Psykologi? Jag är ju inte psykiskt sjuk!

Läs gärna avsnittet ”Psykiskt?” innan du går vidare med denna sida. Där förklarar vi varför det kan finnas ett psykologiskt perspektiv på symptomen och deras behandling, även om symptomen inte är ”bara psykologiska” till sin natur.

Psykologer och psykiatrer med erfarenhet av det här området kan ha mycket att erbjuda patienter med funktionella och dissociativa symptom.

Psykologer som arbetar på sjukhus, rehabiliterings- och smärtkliniker har ofta kännedom om detta område. Konsulterande (liaison-) psykiatrer och neuropsykiatrer har definitivt erfarenhet av det.
Så varför vill man inte träffa en psykolog / psykiater?

Det finns ett antal orsaker till varför patienter med funktionella och dissociativa symptom inte vill träffa en psykolog / psykiater.

1. ”Jag är inte galen!”

En del människor upplever en remiss till psykolog / psykiater som en antydan att de är psykiskt sjuka, eller att alla deras symptom är psykologiska till sin natur. Det i sig kan upplevas som en misstro eller rentav en anklagelse.

2. ”Jag är inte stressad.”

Det händer att stress anges som den enda orsaken till symptomen. Här finns det ibland anledning för patienten att inte hålla med. Vi skriver mer om det i avsnittet Orsaker.

Det är uppenbart att många patienter utvecklar funktionella och dissociativa symptom utan att känna sig stressade. Symptomen kan ha uppstått utan någon uppenbar orsak, eller i samband med en fysisk skada och det enda som är stressande då är att faktiskt ha symptomen!

Det finns samtidigt många människor som får funktionella symptom vid stressiga perioder i sitt liv. Även detta behöver inte betyda att stress är den enda utlösande faktorn, eller ens den viktigaste.

Naturligtvis kan stressande livshändelser förvärra de flesta symptom och de kan även vara en avgörande orsak till funktionella symptom, men för många människor är stress inte relevant. Stressen och oron som uppstår på grund av själva symptomen är mycket vanligare och behöver hanteras på något sätt.

3. ”Jag är inte typen som går till psykologer.”

Tror du verkligen att alla som träffar en psykolog/psykiater är galna? Förmodligen inte. Många människor förstår varför andra kan behöva träffa en psykolog / psykiater, men har svårt att själva tänka sig ha nytta av det. Om man vill ha en ”hundraprocentig” behandling av sina symptom, kan man behöva lägga sina fördomar åt sidan för att få det.

4. ”Jag vill inte ha psykoanalys.”

Många människor tror att om de träffar en psykiater eller psykolog, kommer samtalet och ”behandlingen” att vara som gammaldags psykoanalys. Den klassiska (och felaktiga) uppfattningen är att psykiatern säger ”Berätta om din barndom…”, man ska berätta om varje inre hemlighet man haft sedan barnsben och sedan ska psykiatern tala om för en hur man blev som man blev.

Att träffa en psykiater eller psykolog fungerar sällan på det sättet. Många som arbetar inom dessa vårdområden kommer vilja lära känna dig, men kommer vara mer intresserade av att ta reda på vad som hindrar dig från att bli bättre nu, än gräva efter orsaker i det förflutna.

Som vi beskriver på sidan Orsaker, kan det vara svårt att hitta de exakta orsakerna till varför man får funktionella eller dissociativa symptom. Ibland räcker det att säga ”Du har en inneboende känslighet för att få funktionella neurologiska symptom, låt oss försöka komma fram till hur du kan må bättre!”