Funktionella och dissociativa neurologiska symptom - en patientguide

Hemi

Orsaker / Mekanismer

Varför har det hänt?

Vilka är då orsakerna bakom förändringarna i nervsystemets funktion, som vi beskrev på förra sidan?

Svaret förefaller vara att det finns många potentiella orsaker till varför en individ kan bli mottaglig för funktionella symptom. Dessa orsaker kan delas upp i:

Predisponerande faktorer (som ökar ens inneboende mottaglighet) - händelser som skett innan symptomen började.
Utlösande faktorer (som gör att symptomen blir uppenbara) - händelser som sker vid tiden för symptomens början.
Vidmakthållande faktorer (som gör att symptomen fortsätter) - händelser som sker efter att symptomen börjat.

Dessa faktorer kan vara:

Biologiska - till exempel, en möjlig medfödd genetisk känslighet för dessa symptom.
Psykologiska - till exempel, om man oroar sig för att huvudvärken beror på en hjärntumör, kan det tendera att förvärra huvudvärken.
Sociala - till exempel, om man inte är nöjd med sitt arbete, har problem med kollegor eller chef, kan man må sämre.

Detta kallas för den ”biopsykosociala sjukdomsmodellen”. Den är inte bara användbar för funktionella symptom. Alla sjukdomar har psykologiska och sociala dimensioner. Någon med multipel skleros och som mår psykiskt dåligt eller är svårt skuldsatt, kan uppleva värre symptom än någon med multipel skleros som inte är olycklig eller har ytterligare bekymmer i livet.

Våra modeller kring varför en del människor får funktionella symptom är inte fullständiga. Många faktorer som verkar relevanta är också relevanta för andra slags symptom.

Det är fortfarande ofta oklart varför någon med denna mottaglighet eller känslighet blir t.ex. svag i just ena sidan av kroppen eller utvecklar skakningar i bara händerna.

Vi har förklarat olika teorier kring varför dessa individuella symptom uppstår i deras respektive avsnitt (se svaghet, känselsymptom, krampanfall, rörelserubbning).

Tabellen nedan visar några faktorer som kan vara relevanta för utvecklingen av funktionella symptom. Kom ihåg dock vid läsning av tabellen, att människor varierar starkt i hur många av dessa faktorer som är relevanta för just dem. För somliga stämmer många faktorer. För andra, endast enstaka.

Det är särkilt viktigt att poängtera att:

Man behöver inte vara stressad, deprimerad eller ha ångest för att utveckla funktionella symptom.

Man behöver inte ha upplevt svårt barndomstrauma för att utveckla funktionella symptom.

Det finns många människor för vilka dessa faktorer kan vara relevanta för att skapa en mottaglighet för symptom. Samtidigt finns de, hos vilka faktorerna ej spelar in. Läkare kan göra misstaget att tro att dessa faktorer alltid finns inblandade.

Om man tidigare i livet har genomgått traumatiska upplevelser, kan man ha en känsla av hopplöshet, att ”skadan redan är gjord". Så behöver det inte vara. Behandling fokuserar ofta
på de vidmakthållande faktorerna för symptomen.

Det kan vara bra att titta på tabellen och försöka avgöra vilka personliga riskfaktorer som finns och huruvida någonting kan göras åt dessa.

Läs mer här om andra patienters berättelser.

Biologiska Psykologiska Sociala
Predisponerande Genetiska faktorer Strukturell sjukdom Personlighet Depression Ångest Tidigare traumatiska livshändelser
Utlösande Fysisk skada / sjukdom Akut dissociation Oro för, eller ökad uppmärksamhet på kroppsliga symptom Aktuella eller hotande traumatiska livshändelser
Vidmakthållande Förändringar i nervsystemets funktion. Subtila neuroendokrina förändringar. Oro över orsak. Undvikande av symptomprovokation. Ilska / frustration. Att inte känna sig trodd. Stigmat av att ej få diagnos. Förlust av arbete / oberoende.